Jag älskar min bror så innerligt mycket.
Han är min bästa vän, den jag kan prata om allt med. ALLT.

Jag litar på honom till 100 procent och jag tänker alltid finnas för honom.
Ville bara skriva det. Gråter nästan för att jag är så glad att jag har honom.

Rasmus, om du läser det här: Jag älskar dig, min rasta-man. Tack för allt du gett mig.
För att du fått mig må såpass bra som jag gör, och att du gjort så jag vågar vara mig själv. Med dig kan jag äntligen vara mig själv helt ut.

Vi, forever and til' eternity. Vi ska vandra tillsammans igenom Babylon till Zion.